De som säger att brandmän är heta har aldrig åkt ambulans…

Tja, nån gång ska ju va den första! Min första var fredagen den 20/10-2006. Då var det dags. Allt började ju så bra.
Haha. Elin fick för sig att bjuda mig på Cloettas favoriter (jag som alltid brukar käka Aladdin annars…!) men de såg verkligen helt oskyldiga ut. Jag började med en. Sedan blev det en till. Efter fem började jag känna hur det kliade till i halsen. Och plötsligt kände jag hur munnen började svälla och jobba sig med blåser och grejs. Herregud tänkte jag, inte igen, jag som redan haft en jordnötsallergi reaktion dagen innan då min mamma lämnade framme chocolatebars med jordnötter i…
- Är jag röd kring munnen? Undrar jag förskräkt.
- Nej…! Svarar elin lugnt och sansat…

2 minuter passerar.
- Men du, har jag blåser kring munnen då?
- Neeeeeeejjjj… Ta en chokladbit till så går det över, säger elin glatt.

Jävligt sant, håller jag med och tar en chokladbit till. Haha! Sedan fick jag stormrusa in på toan och kräkas. Detta följdes av FRUKTANSVÄRDA smärtor i magen. Herrejäklar! Hade aldrig nånsin varit med om något värre… Jag fick hela tiden ligga med knäna uppdragna till magen och kunde absolut inte stå rakt.
- Är jag vit? Undrar jag vid något tillfälle…
Elin som nu börjar bli orolig tittar på mig och skakar på huvudet… - Nej…
Men ner med ett glas mjölk, det ska ju hjälpa mot tungmetaller (som säkert e samma sak! ;))
Det gick inte så bra, och jag fick återigen ett panikanfall och fick springa in till toan. Den här gången kunde jag bara sitta vid stolen en stund och försöka placera om benen så att jag inte skulle dö av smärta.
- Nu, Sofia, är du blek, säger Elin plötsligt och konstaterar att man inte längre kan se färgen på mina läppar.
- Jag svimmar!
- DU SVIMMAR INTEEE!! Elin är förskräckt hahah!
- Ring ambulans!

Elin svamla nåt om att en allergisk reaktion hade inträffat, hon visste knappt vad hon hette, glömt telefonnr m.m. Men ambulansen hittade, och fort gick det!
3 asheta ambulansmän kom till undsättning med adrenalinsprutor och betapred. Jesus christ! Fill me up! Haha. De hade tydligen frågat Elin om vi hade förfest. Mm jo, det ser så ut eller??
Maybe next weekend, when I’m planning on having my next reaction ;)
Och iväg till Östra bar det! Jag fick åka bår… Det var trevligt. Och de var ju så urgulliga ambulansmän… Och så trevliga! Och Elin, den ängeln, följde med ända till sjukhuset. Hon fick sitta fram också! Jag var avis… Men chattade med de två heta ambulansmännen i baksätet istället…

Vi kom till akuten. (Elin hatar sjukhus mer än vad jag gör, och det gudabarnet satt med mig hela tiden!).
3 timmar senare fick jag komma in till ett rum. Detta efter att samma ambulanskillar varit tillbaka 2 vändor med olika akutfall, och dessutom hälsat på oss och frågat hur det gick för oss… Men vi var så muntra och glada, satt på en säng i korridoren och sjöng italienska/engelska sånger och ställde till ett jävla liv haha! Vi snackade även skit om folk på italienska och undrade varför folk var tvungna att dricka så mycket så de var tvungna att magpumpas…
Efter 30 min på rummet och 2 par snodda plasthandskar kom doktorn och pratade i 5 minuter, sen gick han och vi fick vänta ytterliggare 20 min på ett recept på jäkla betapred. HATA AKUTEN! Men det var så jäkla ballt å åka ambulans!!
Tack mitt hjärta Elin för du var med mig hela tiden!! Lööööv ju!

Dagens konversation:
Ambulanskille 1: Hur känns det i magen då??
Sofia (till de 3 ambulansmännen): Som menssmärtor men i övre delen av magen!!
Ambulanskille 2 till nr 1: Aja, men det vet väl du precis hur det känns?

”Den här dagen är verkligen emot oss…”
-Elin då hon får se att vi har broöppning på väg hem:

-Åååååååååååååååh… *suckar suktande.*Elin och jag varenda gång våra ambulanskillar kommer in på akuten och frågar oss hur läget är och sedan går iväg igen…